Plötsligt upptäckte Rosalie att det var någon som stod bakom henne i skuggan.Hjärtat började arbeta allt snabbare.Spring skrek rösten i hennes inre men benen ville inte lyda.Det var då främlingen klev ut och ställde sig i det svaga ljusskenet från en gatlampa.En lång man med läderkläder och långt ljust hår.Ögonen var som safirer.Ansiktet liknade en fallen ängels.En tatuering gick från den högra armen upp till hans kind.Mannen var ögongodis.
"Vem är du?" fick hon fram med en svag viskning.
Han log ett snett kaxigt leende."Jag kan vara allt du drömt om sötnos..eller din värsta mardröm." Han ryckte arrogant på de breda axlarna.
"Det beror på om du gör mig förbannad eller inte."
Rosalie darrade till vid de här orden och möttes av ett roat skratt.Hade situationen inte varit fullkomligt skrämmande skulle hon ha uppskattat det vackra ljudet.
"Lugna ner dig,sötnos.Dina hjärtslag kan höras ända hit.Jag ska inte göra dig illa."
"Säker på det?"muttrade hon och undrade hur många kvinnor den här läckre mannen hade mördat.
"Jag är en mördare,gullet..men inte din."
Rosalie flämtade till."K-kan du läsa t-tankar?"
Främlingen höjde på ett ljust ögonbryn."Nej,men din förskräckta min avslöjar dig.Jag ber om ursäkt för mitt ordval innan."
Rosalie kunde inte hindra ett leende från att lösgöra sig."Kom ihåg att säga ditt namn nästa gång någon frågar vem du är."
"Ja,frun.Wrath är mitt namn.Det glädjer mig att du tycks ha tinat upp litegrann."Det glittrade till i de vackra ögonen och det hotfulla intrycket ersattes med ett charmigt.En tvåmeters man med hundvalpsblick var förödande för en kvinnas hormoner.
"Jag heter Rosalie."