Det sticker i mina lungor
av syrebrist
när jag andas
nära dig.

Jag trotsar tyngdlagar
och gränser för smärta
varje gång jag ser
dig.

Och ändå,
ändå
kan jag inte hålla mig borta.

Det värker i min själ
för du är alldeles för långt borta
för att kunna räddas
av mig.

Du torterar mig
med din smärta
jag vill hjälpa dig
men orden
orden
räcker inte till för dig.

Du behöver mer än vad jag
kan ge dig.

Snälla överlåt dig
till räddningen
och jag vet
det kunde lika gärna ha handlat om mig
men nu handlar det inte om mig,
det handlar om dig.

Så du kan säga att jag är feg
när jag försöker hjälpa dig,
och det stämmer så väl,
för jag är
så
fruktansvärt
rädd
för att
förlora
dig