Jag var ute och gick på eljuspåret. Det händer inte så ofta egentligen. Men just idag gjorde jag det. Jag stannade och blundade. I mörkret uppstod nya ljud. Fåglar och prassel i fjolårets gamla torra gräs. Insekter i luften med darrande vingar.

Sedan såg jag mig omkring och tänkte. Inget är som det skulle ha varit om vi inte fanns. Inget eljuspår. Ingen stig. Inga lampor. Inga avbrutna grenar eller gammalt godispapper. Där borta en kondom slängt lite så där fint i busken.

På väg hem tittade jag på min lilla värld och tänkte att allt omkring mig blivit skapat. Kontrollerat i sin existens.

Träd i raka rader. Sprucken asfalt och hundbajskorgar. Platta gräsmattor och rabatter som väntade på sommarens frön. En fyrkantig sandlåda. Kompost med rabarber växande i bajset.

Jag undrar. Om det finns någon liten plats där människan aldrig använt en måttstock.