jag minns inte längre om jag tog dig på allvar eller
om det var så att jag tog dig på orden,
men det var något i det hur du sa att alla män var skit
som fick mig att jakande hålla med;
att bejakande nicka i medhåll och ja,
kanske även att älska dig ännu lite mer

sen rev du sönder DNs bilaga och hävdade att en drake
inte är mer än en tidning om kvällen
och jag påminde dig då om att Kvällsstunden var rätt fin ändå
och medan vi tvättade bort trycksvärtan i från våra nästippar
så
glömde vi bort ditt uttalande, som när en klackspark leder till dans

om nätterna brukar jag lyssna efter dina tala-i-sömnen-samtal
och när jag känner mig elak så fnissar jag tyst åt att du snurrar runt
svettdrypande, inrullad i någon annans lakan, men oftast svarar jag
på yrsprängda meningar om varför abc inte är detsamma som mnk
och så väser jag tyst att män är skit

jag vet att du vet att jag gör allt det här
och jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag gör allt det här
men som en tyst överenskommelse ler vi i samförstånd om morgonen
och du ser när du tittar, du ser
och jag, jag skriver inte längre vårt förhållande i sorg

du sover borta i natt och du är Sorry
och jag, jag är en vanlig tisdag idag