Jag ville ligga rätt i tiden. Ligga rätt i din mun.
Som en marshmallow mot ditt gomsegel. Som om

jag hade ett hum om smakers skiftningar. Som om
jag var rätt smak för dig. Jag ville vila som ett uppfräst

Hermesetas i min rädslas Världens Bästa Pappamugg.
Förlorad forever i bottenslattens Ph. Bli allas vårt

gemensamma pluskvamperfektums obegriplighet.