Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skrev den här efter en fest en gång.


Muren

Sakerna som vi gör
Sakerna vi ångrar sen
Idag lever jag för
Imorgon dör jag igen
Jag tål inget mer
Minns inte vad som är vad
Står jag upp eller ligger jag ner ner?
Panik bakom min fasad

Vi drömmer, vi drömmer
Tröstande händer tar på min kropp
Varför vakna ur min slummer
Jag ser bara ensamhet utan hopp
När jag står i ljuset fylls mina djupa hål
Mitt ansikte är målat och sinnet berusat
Alla tittar men ingen ser min tårar svarta som kol
Nu faller jag på knä för min mur har rasat

Barfota på marken sitter jag svag
Ett varmt leende kommer för att mitt hjärta stilla
För en sekund är jag helt fri, jag är jag
Imorgon dör jag igen, många har gjort mig så illa
Med torkade torkade tårar och ofyllda hål
Reser jag min mur snabbt igen
Leendet tittar efter mig och jag släpper en tår
Tröstande händer får fylla hålen




Fri vers av Bängel
Läst 286 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-05-19 21:57



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Rytmisk text som visar på den där stora och starka muren som tyvärr så ofta finns mellan oss människor och som vi dessvärre lika ofta reser upp inom oss själva. Kanske gör vi det för att vi är rädda, kanske för att vi är oroliga, men mest beror det nog bara på en ren instinkt att skydda oss och på att vi inte vill visa oss sådär totalt nakna och sårbara som vi faktiskt ibland kan vara. Och fasaden må glittra, men därbakom växer sedan mörkret och paniken när de kolsvarta tårarna bara rullar tyst inuti utan att finna något utlopp. Fester och berusning kan visserligen ibland utgöra en välbehövlig respit, men när lamporna har släckts och man vaknar morgonen efter så är man likväl lika ensam som innan. Den här dikten tyder dock på att muren inte är helt kompakt, att det i slutändan trots allt ändå finns Någon tröst att få och att man åtminstone för ett ögonblick faktiskt får vara sig själv. Jag gillar den här texten. Såväl språkligt som innehållsmässigt och rent stilistiskt är den fint snickrad och mycket väl värd att läsas.
2011-05-22
  > Nästa text
< Föregående

Bängel
Bängel