Ingenting är ok, sa du.
Ingenting är ok, sa jag. 
Vi måste rå om varandra, sa vi. 
För vi är det enda som förstår. 

Förstår att vi lämnar havet
för att gå på två ben
lämnar landet
för att flyga
med vingar som vi inte har. 

Ingenting är ok, sa du
och jag nickade och höll med.
Ingenting svarar rätt i telefonen
jag pressar mot mitt öra.
Jag hör att du gråter. 

Men jag bryr mig inte riktigt. 
bara på låtsas
som allt annat här.

För vi måste ha mer
alltid ha mer
ha det vi inte kan få
och göra allt vi inte kan göra

som att flyga. 

Men du försöker ändå,
att flyga
upp i det fjärran blå
som vi längtar till. 

Men du faller ner igen
landar platt
magplask.
och det gör ont. 

Du bygger upp ditt liv med spindelnät
Fåglarna fastnar
men det gör inte du.
Du bara faller igenom

det du byggt upp.