Över ängars grönskimrande glans
bortom bäcken klar blå yta.
Sången ur mitt inre färdas
på vindar utom räckhåll.

Där lekande löv finner varandra i en sista dans
där livet är upptaget med att älska.
Högt där ovan svävar mina ord
mina tankar, mina minnen, min kärlek.

Ty bortom horisontens evighet
sjunger jag mina sorgers serenad.
Hoppas att min stämma skall finna dig
innan natten blir evig.

Ser ditt ansikte när jag blundar
känner din andedräkt mot mina längtande läppar.
Vill aldrig öppna mina ögon igen
och inse att du inte finns.

I mitt eget skymningsland
flödar toner till ett brustet hjärta.
Där trötta ögon nu vilar föralltid
och sången är evig.