På stranden ligger en glömd gammal båt.
Ljusstrålarna bryter genom stilla sjöytan,
under båten blottas en ljuskontrast.
Det glimmar och skimrar där, fiskarnas silverkanter
en ensam abborre lurar på rov i sitt gömsle

En liten metare ligger på sin mage på bryggan
han gluttar genom plankhål på vattnet.
Fiskkanterna glimmar,
de är hela tiden i orolig rörelse,
abborren följer tålmodigt fiskstimmen,
dess fenor dallrar i motströmmen.
Det tycks som om rovfisken somnar stilla?

Daggmasken slingrar på kroken,
den faller oförmärkt, i smyg framför abborren,
ännu en stunds tid stirrar fisken på masken,
öppnar käften och suger masken i sitt svalg,
halkar ut, lilla metare, synd, knycker tomt.

Fisken är inte alltid matvrak,
inte heller gourmand,
det lär sig den unga metaren.
Då och då är det skönt att bara sitta, titta och
följa hur fiskstimmen figursimmar på vattenytan,
med sin stjärt stänker vatten eller bara plaskar glatt!

© Heikki Hellman