Idag promenerade jag och våran Mona till Netto och köpte bananer. De flesta bananerna var väldigt fläckiga, men under dom fläckiga, längst in, fanns det några riktigt fina bananer.
De bananerna köpte vi, och några riktigt fina äpplen.
Ja, det blev väl en fem sex äpplen kanske.
Och så ville jag ha lite godis förstås, så jag plockade åt mig några chokladkolakarameller och några sega racerbilar i alla upptänkliga färger, men även några salta tungor och helt vanliga geléhallon.
Men gissa om jag blev besviken när våran Mona pekade på en skylt som skvallrade att godiset kostade 64.95 kilot nu, istället för 39.65 som tidigare.
Jag tyckte väl att godiset hade blivit av bättre kvalitet.
Nåja, det fick väl bero - godis måste man ju ändå ha, och vad gör man?
Vad gör man, Veesa?
Vid kassan tog det en halv evighet, för det var ett gammalt muslimskt par som handlade upp halva butiken.
Tänk vad dom handlar, muslimerna, och för mina pengar, som jag har betalat in i skatt, som du och jag har betalat in i skatt, Veesa. Ja, och våran Mona, förstås.
Och Anette Hellgren längst ner.
Sedan promenerade vi hemåt, och då tog vi Albrektsvägen och det var fruktansvärt hett ska jag säga. Det var så varmt att jag en gång fräste till lite irriterat, när våran Mona än en gång sa att hon kunde ta ena Nettokassen för att jag hade lite känning i ena knät. För trots att vi inte handlat så mycket varor så tog jag två Nettokassar för att det skulle väga jämt, för knät, men våran Mona hon orerade om att hon minsann kunde ta den ena Nettokassen. Det var som att hon inte ville förstå att jag hade tagit två Nettokassar för att det skulle väga jämt och därmed inte belasta knät så mycket, och då fick jag fräsa till.
"Ja, jag vet det," fräste jag, när hon för tredje gången sa att hon kunde ta den ena Nettokassen.
Den fräsningen gjorde oss kanske en aning dämpade i kanske en halv minut, men sedan kom vi till det hus som Veine och Lena ska flytta till den förste juli, och då kunde vi börja prata helt normalt om det, och då var allt över av sig självt.
Då var allt gammalt groll glömt, Veesa.
Och vi visste ju båda innerst inne att jag hade fräst till för att jag var trött i den där hettan på Albrektsvägen efter det muslimska gamla paret och för att jag antagligen var väldigt törstig också.
Jag skulle ha kunnat tugga vatten.
Tugga med tänderna innan svalget, Veesa.