Om jag tillät mitt hjärta att tala med dig

skulle det skaka av sig all skuld.


Det skulle istället se på dig

med stora, undrande ögon.

Hur kunde vi hamna här,
vi som hade hela världen vid våra fötter?



Det skulle gråta framför dig

av gamla känslor,

spruckna drömmar

och blodets minne av tusentals dagar

då du varit luftens syre

för mig.



Det skulle med bruten, ostadig röst

uttala vad jag kände när jag såg på dig,

hur det älskade att bli älskat av dig

och hur jag såg oss leva vidare tillsammans.



Det skulle vråla i ditt ansikte

hur illa du har gjort det under åren,

hur jag har avskytt din attityd till livet

och att det var du som förde oss hit

och har givit mig all denna smärta



genom att krossa mitt mod,

min stolthet


och mitt hjärta.