Jag gråter färgglatt för jag är väldigt fantasifull,
står jag i stormens mitt så faller jag ej omkull.

Kanske räcker det för att leva för evigt,
leva för evigt i stunden.

Jag vinner kuddkrig mot gudar och andra myter,
jag körde fair play, jag lovar, fast undviker dispyter.

Kanske dags att åka härifrån,
ska ju leva för evigt,
iallafall för stunden.

( vem behöver nio liv,
när man kan leva för evigt
med nio rader )