Fågeln flyger lågt och samspelar med blåsorkestern,
visslar och låter vinden sköta resten.

Jag står och kollar,
bollar,
med tanken,
är det språk eller sång?

När vinden dör ut,
blir allt vanligt,
som en melankolisk tystnad,
mellan natur och vardag.

Undrar vad som händer,
om jag spelar en låt när det är storm,
tystnas den eller sprids den,
som askan av en älskad.

Vi får väll hoppas,
att musiken aldrig stoppas,
fågel som orkester,
för visst är det så,
att somliga låtar kan skicka iväg dig,
in i en viss sinnestämning,
den vill väl,
varje låt har sitt skäl.