Om inte musiken fanns skulle jag aldrig kunna göra mig förstådd.
Jag minns en gång den lilla ljushyade flickan, hon kom långt bort ifrån och gjorde den lilla nepalesiska flickan till sin vän. Hon upprepade alla de vackra orden, det som de vuxna kallar smicker, och för en stund vann hon hennes hjärta - därför att ögonen talade samma språk. Hon var musik och hon var i musiken - inget kunde vara omöjligt för henne. Harmonisk i sin samstämmighet, i sitt odelade budskap: "Jag älskar dig"; melodisk i sin svindlande, omisstagbara utgivande röst och rytmisk - trotsande alla språkbarriärer - kunde hennes röst nå in, kunde kärlekens ljudvågor slå igenom. Därför att kärleken är starkare än språket, än döden, än världen.
Så när någon frågar mig vad musik är, vad kärlek är, tänker jag alltid på den lilla flickan långt bort ifrån... "Jag vet" svarar jag, men kan inte säga mer - för hur skulle jag kunna förklara det jag sett och hört - det som är förmer än alla ord?
"Jag vet" och mer kan jag inte säga - du kan ju försöka ta reda på svaret själv, det är inte svårt - det är inte lätt.......