Både fiktiv och på riktigt
Inatt försvann en del av mig <3Du tog min hand i din, vi säger ingenting. Ord behövs inte. Vi båda förstår vad som har hänt. Det är ingen överraskning, men jag kan ändå inte låta bli att gråta. Dina tårar rinner med, jag böjer mig fram och kysser ditt huvud. Jag håller dig intill mig och blundar. Jag andas in din doft, jag andas in dig. Dina ögon stängs sakta, din hand släpper taget om min och hänger ned. Du har slutat andas nu. Din kropp orkade inte mer. Din hud är vit och blek. Du börjar att bli kall, men jag släpper inte dig. Jag gråter, låter bara mina tårar falla ner. Du var det bästa som hände mig. Jag älskar dig och jag kommer aldrig att glömma dig, ditt härliga skratt, dina klumpiga misstag, dina mjukar läppar. Jag kommer aldrig att glömma din doft av vaniljschampo och rosentvål. Jag kommer aldrig att glömma dig, jag kommer alltid att älska dig. Även om du inte orkade mer, du släppte taget alldeles för tidigt. Vi skulle leva tillsammans, det lovade du mig. Att vi skulle bli gamla tillsammans, vi skulle bli gråhåriga tillsammans, vi skulle åldras med varandra. Men sen kom slaget i magen. Du hade cancer. Den var redan spridd och det fanns inget som vi kunde göra, tumören var redan för stor för läkarna att hantera.
Fri vers
av
Malin Olsson
Läst 611 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2011-05-28 15:12
|
Nästa text
Föregående Malin Olsson
Senast publicerade
Vi spelade Alfapet. Det slutade med döden. Ensamma nätter i den tysta lägenhetens innersta rum Du fångade min själ och jag lät mig bli älskad av dig Ingen lyssnar på lilla jag. Hennes hjärta blöder svart blod Vargen ylar i natten Jag är inte hel utan dig Det small och allt försvann långt bort Se alla |