När Johnny var bakfull och hade ågren satte han på dammsugaren. Berättade han. Han lät den stå mitt på golvet och gå bara. Han blev lugn av det. Sa han. Av dammsugarljudet. Det har väl med morsan att göra. Sa Johnny. Och visst var det så. 1973. Året som imploderade upp i våra ansikten. Hade Johnnys mamma dammsugit ihjäl sig. Tidigt om hösten. När harkrankarna faller sönder.

Simon Spies var tomten. Sa Johnny. Och han sa att tomten var fuller och naken med luder på en röd matta i utlandet. Att han var tvungen att cirkulera i ett runt hus efter solens raseri.

Samma höst vaknade Johnny med sköldkörteln i handen. Sa han. Johnny. Det såg ut att bli en spånig eftermiddag. Nervkollaps som nån sorts inverterad Ricky Bruch innan Ronja Rövardyngan snodde legendaren från diskus och lyrik. Johnny reste sig upp. Besiktigade kroppen: 12 nya fläckar sen igår. 16 nya hårstrån. Öronen 0.7 cm längre. Näsan 1.2 cm bredare. Om ett par år är jag äldre än farsan runt 50 sa han. Gud är mitt enda hopp: Herren i min halsgrop idag. Det var vad Johnny sa. Det var allt.