Del 25 – Kevin igen

Jag låg i sängen i ladan, klockan hade blivit mycket och jag hade dragit på mig ett dåligt skådespel, gäspat och haft mig för att dra mig ur den pinsamma situationen inne i huset. West hade inte sagt något speciellt och jag hade trippat över till ladan. Innan jag hade lagt mig i sängen hade jag stått där ett tag och funderat över i fall Morgan och Amber hade gjort det i denna säng eller om de gjort de i halmen. Men tillslut envisades jag om att jag i alla fall hade andra lakan nu och att jag inte skulle vara så kräsen. Folk som bodde på hotell tänkte väl ändå inte på sådant. Men tanken om Amber låg kvar. Jag var trött på att tänka på henne men jag kunde inte låta bli. Min illusion utav den långa, blonda, kurviga kvinnan var borta. Flickan på bilden gick till axlarna på West, som jag, hon hade tjockt mörkt hår, som jag, hon hade visserligen långt hår men ändå. Hon hade ett rätt så runt ansikte och bruna ögon… som jag. Vem i hela friden var hon!? Var vi släckt? Och det var inte bara den saken som störde mig, det var också tanken på vad West tänkte på då han såg mig. tänkte han på henne då? Fast han trodde ju att jag var kille……. Han trodde att… att jag var Ambers bror! Var det därför han frågade så mycket om min syster? När jag hade sagt att hon hette Alicia så hade han ju skakat på huvudet.
Jag kunde inte sova, varför behövde hon se ut som jag och vad var det här? Kanske skulle jag kunna prata med West. Vi hade ju kommit varandra närmare. Fast först behövde jag nog glömma den lilla olyckan ifall jag skulle våga se honom i ögonen.


Dagarna fortsatte och jag jobbade och tränade på. När tisdagen kom gick West ganska bra, hans ben kanske hade läkt ändå.
”Är du redo att åka?” frågade han då han kommit ut på gården. Jag nästan släppte allt jag hade och sprang till honom men då la han armarna i kors.
”Jag sa inte kasta allt och kom, jag sa är du redo?” sa han. Jag himlade med ögonen och gick tillbaka för att lägga sakerna på sin plats för att sedan kunna få åka in. West var inte bra nog att rida in så vi tog bilen.


Jag hade verkligen fjärilar i magen då vi klev in på läktaren i arenan. Folk nickade artigt emot West då de såg honom och en hel del tjejer fnittrade och viskade. Jag drog in luften, den kändes speciell här.
”Du trivs verkligen!” sa West som såg på mig. jag log stort.
”Ja, känner du inte hur upprymd man blir?” sa jag. han ryckte på axlarna.
”Det är väl trevligt.” sa han och log.
Vi satt oss ner och köpte dricka utav en man som gick emellan raderna. Jag blickade ut över arenan, massvis med cowboy klädda män syntes till och en del kvinnor med. Inga som tävlade dock men som var här för att hjälpa till. West hade också hela utstyrseln på, jag ville också ha hatt och chaps och hela köret men hade aldrig skaffat. De kanske inte skulle passa mig men ändå. West passade i alla fall oerhört bra i det. Någon skrattade högt nere vid manegen och min blick drogs dit. Men direkt då min blick hade landat, stelnade jag till. Det där röda håret, det kaxiga kroppsspråket. Det var Kevin. Han fick inte se mig, och i samma sekund som jag tänkte det så höjde han ansiktet upp emot publiken. Jag satt mig fort om på bänken så att jag hade ryggen ner emot manegen och West kollade undrande på mig.
”Vad gör du?” frågade han.
”Inget.. bry dig inte om mig just nu!” sa jag. Kevin skulle förmodligen känna igen mig och då skulle allt bli kaus. West skulle få reda på att jag var tjej.
”West!” ropade den där jobbiga rösten. NEJ! Känner han honom! tänkte jag panikslaget. West nickade åt honom. jag sneglade över axeln och jag såg hur Kevin började stampa upp för trappen till oss. Han kollade lite frågande på mig. kanske för att jag satt åt fel håll eller kanske för att han kände igen mig.
”Jag kommer snart!” sa jag och rusade iväg ner till ingången längst ner.
Där gömde jag mig och iakttog männen då Kevin ställde sig framför West. Om jag lyssnade noga kunde jag höra vad de sa.
”Har Amber klippt sig?” frågade Kevin. ”Eller vem var det där?”
West rynkade på näsan.
”Det där var inte Amber!” sa han.
”Jaha, vem var det då?” frågade han.
”En liten snubbe som jag ska träna inför rodeo mästerskapet.” sa han.
”Va? Var det en snubbe?!” var Kevins första reaktion. ”Vänta! Mästerskapet? Då möter jag ju honom.” sa han sedan.
”Det skulle ju vara kul att träffa honom då!” sa Kevin. West nickade lite avvärjande.
”Ja.. om han kommer tillbaka.” sa han.
”Okej, men jag måste ner igen, vi hörs väl, jag kanske kan komma förbi i stället.” sa han. West svarade inte, han nickade bara och Kevin vände. Jag slog mig för pannan. Komma förbi?!! Det fick han verkligen inte. Jag såg till att Kevin hade gått innan jag gick tillbaka.
”Vad tog det åt dig?” frågade West.
”Em.. toan..” sa jag lite hastigt och satt mig.
Tävlingen började och jag försökte att ha kul och kolla, men min blick behövde också hålla koll så att inte Kevin kom för nära.
Plötsligt hörde jag en hjäll röst.
”Carmen!!!!!!!!!!!! IIIIIIIIIIIIIH!” jag spärrade chockat upp ögonen och såg mig omkring. Vänta ett tag, jag skulle inte reagera till namnet Carmen, men jag visste vem den rösten tillhörde.
”OOOH MYY GOOOD!” sa den plötsligt och då såg jag henne, hon satt inte långt bort ifrån oss, Alicia. Jag ställde mig panikslaget upp igen.
”Förlåt, jag kommer snart!” sa jag till West och reste mig. han rynkade pannan.
Jag viftade åt min syster och sprang sedan tillbaka ner till utgången. Hon följde efter mig ner och kastade sig över mig med en kram då vi stod stilla.
”Hur är det? Hur går det? Vad har hänt med ditt hår? Och varför är du med WEST!?” frågade hon.
”Hahah, nu tar vi en sak i taget!” sa jag. Hon nickade hypert.
”Det är bra med mig, jag tror det går bra, håret är en lång historia och West med..” sa jag. Då kollade hon argt på mig.
”Ha-ha nej nu berättar du!” sa hon befallande. Jag snörpte på munnen.
”Okej.. men du, är pappa här?” frågade jag. Hon nickade.
”Ja men inte mamma, hon ville inte följa med.” sa hon. Jag pustade ut en aning. Då var den största faran i alla fall inget att oroa sig för.
”Asså jag tar allt ifrån början, jag vet inte ifall jag berättade för dig att jag skulle spela kille för att kunna tävla emot Kevin i mästerskapet..” sa jag. Hennes mun föll öppen.
”Asså va? Hahah du är galen.” hennes förvåning och glädje bubblade och lyste runt henne.
”Så jag bor hos West och…” sa jag men hann förståss inte längre.
”VAAAAAA!? HAHAHAH VAD I HELA HAHAH VA? HUR ÄR HAN ASSÅ BERÄTTA VAD!” sa hon men jag satt handen för hennes mun.
”hehe asså ja, han tror ju att jag är kille så du får inte förstöra det här nu.” sa jag.
”Va? Du ser inte ut som en!” sa hon.
Jag ruskade på huvudet.
”Ja, ja komplicerat.” sa jag och berättade i stora drag vad som hade hänt och så vidare, utan varken känsla eller inlevelse men Alicia såg lika tagen ut ändå.
Tillslut hade vi gjort klart allt för varandra och kramade om varandra igen. Alicia skulle hålla pappa ifrån mig och vi skulle höras efter showen.
När jag kom tillbaka synade West mig ett tag.
”Vem var hon?” frågade han. Hade han sätt oss.
”Hon var söt, var det din tjej?” frågade han innan jag hann svara. Han gav mig en gratis utväg nästan, det skulle ju bygga på min karaktär. Jag nickade stolt.
”Ja precis. Visst är hon.” sa jag. West log lite diskret.
”Vad?” frågade jag.
”Nej inget, hon är längre än dig.” sa han. Då sänkte jag ögonbrynen.
”Nej! Vi är lika långa!” sa jag. ”Hon har klackar!”
West nickade.
”Okej.” sa han.

Showen var underhållande som vanligt och jag var nöjd över dagen. West hade varit trevligt sällskap och jag började få oerhört svårt att hålla händerna ifrån honom. Det var nog inte vanligt att en kille var så närgången på det sättet jag var och det var viktigt att jag tog tag i situationen och höll mig i skinnet.

”Jag tror din tjej vill dig något!” sa han. Jag kollade bort emot vägen då vi hade kommit ut ifrån arenan och såg Alicia.
”Vänta på mig!” sa jag till honom och sprang bort till Alicia.
”Du jag måste få komma och hälsa på dig!” sa hon. Jag log.
”Ja, asså du så att du vet så är du min tjej!” sa jag.
”Va?” sa hon undrande.
”Ja West undrade ifall vi var tillsammans och det skulle vara en bra täckmantel.” sa jag. Hon snörpte på munnen.
”Haha okej, då är det väl ännu mer uppenbart att jag måste få komma och hälsa på!” sa hon. Jag nickade.
”Jupp men då får du inte flörta med West!” sa jag.