49 – inför möte med mamma

West fönster hade stått öppet och den svala nattluften svalkade hans rum. Han tände sänglampan och vände sig om emot mig.
”Välj sida.” sa han. Jag blinkade till men gick runt sängen. Det kändes lite konstigt på något sätt.
”Kan jag låna något att sova i?” frågade jag men satt kvar på sängkanten.
West gick fram till byrån och drog ut en låda.
”Går den bra?” frågade han och kastade en t-shirt på mig. jag drog den ifrån ansiktet och höjde ett ögonbryn åt honom.
”Visst.” sa jag.
”Jag ska bara ta en super snabb dusch!” sa han. ”Kommer snart.” han försvann ur rummet. Det kändes nästan lite skönt. Jag bytte om och kröp ner under det svala täcket. Jag kunde hans rum utantill så som jag hade memorerat allt då jag legat sjuk här.
Varför var jag plötsligt lite nervös? När vi hade sprungit in i ladan för att ta skydd ifrån regnet så hade jag inte varit blyg. Men nu tyckte jag att det var skönt att få byta om ifred så att han inte skulle se på mig. var det kanske hur jag hade förberett min inställning som styrde allt? Bäst att tänka på annat för att inte bli för konstig. Men det var ändå rätt lätt att byta tankebana. Allt med Amber var verkligen något annorlunda, och så mycket chockerande fakta. Men jag var ändå tacksam. Min bild utav henne hade förändrats. Hon var inte den där starka och snobbiga tjejen. Hon var svag och så fort hon förstod att jag inte var arg så öppnade hon upp för mig. som att hon hade längtat att någon skulle lyssna. Jag stängde ögonen. Man ska aldrig döma någon innan man helhjärtat försökt att förstå den.

West kom tillbaka in i rummet och jag öppnade ögonen och såg på honom. Håret var lite fuktigt och en god doft fyllde rummet. Men det jag först la märket till var hans bara överkropp, kanske inte var så konstigt att han inte satt på sig något då han ändå skulle sova men jag irriterade mig på hur mycket min blick drogs. Han verkade inte märka något men ändå. Han la ifrån sig klockan och mobilen på nattduksbordet och satt sig på sängkanten. Han hade på sig ett par gråa mjukisbyxor vilket var riktigt ovanligt. Han vände sig lite och såg på mig. jag drog upp täcket till näsan och såg tillbaka på honom. Då log han och böjde sig fram till mig och pussade mig lätt på pannan. Jag höll tillbaka när det kändes som att hela kroppen ville åla sig utav glädje. De liksom spratt i kroppen.
”Sov gott.” sa han och la sig ner. Jag gömde mitt leende under täcket.
”God natt!” sa jag tillbaka och West släckte lampan. Jag trivdes plötsligt väldigt bra, West hade ju lovat att han bara skulle sova och det kändes skönt att bara kunna få ligga här bredvid. Han var nog en gentleman trotts allt.

Nästa dag blev fylld utav jobb och slit. Kai marscherade ut på stallgården med en telefon i handen.
”Em Carmen! Det är till dig!” sa han. Jag tog frågande telefonen. Vem ville nå mig på Kee,s hem telefon.
”Carmen är det du?” frågade en bekant röst. Det var Alicia.
”Asså mamma vill träffa dig, hon sa att det var ett tag sedan och hon vill veta hur det går för dig!” sa hon. Jag blev helt tyst.
”Hon vill se dig i morgon på café Charlotte.” sa hon lite oroligt.
”Men… vad ska jag..” sa jag.
”Kom på något! Pappa vill också se dig! Klockan 12 i morgon!” sa hon.
”Em okej, jag kommer på något!” sa jag. Jag stod lite mållöst då jag lagt på och West kom fram till mig. Han torkade svetten ur pannan och la ner grepen.
”Vad är de?” frågade han.
”Min mamma vill se mig i staden i morgon och hon tror att jag är i något skumt hus långt bort och syr klänningar och beter mig som en snobbig dam och jag kan inte träffa henne så här! I byxor och smutsig skjorta!” babblade jag på i panik. West började skratta.
”Men varför är du orolig? Vi åker och fixar det då!” sa han. Jag lugnade mig en aning.
”Va?” sa jag.
”Ja jag ska bara in och duscha sen åker vi till stan, fixar en klänning och lite saker så tror hon nog att du sitter och syr någonstans!” sa han kaxigt.
”Okej!” sa jag lite lättat.
”Men jag måste också duscha då!” sa jag, man ville ju inte prova klänningar som en svettlurk.
”Kom med mig då så går det fortare!” sa han och blinkade.
”Du jag skulle inte tro det!” sa jag. Han ryckte på axlarna och gick in.

”Okej, vart hittar vi en fet klänning, min mamma vill att vi har sådana där lager på lager mördar klänningar!” sa jag. West log.
”Är det så illa?” sa han.
”Har du haft en själv?” frågade jag. Då fnös han.
”Nej trodde väl inte de!” sa jag.
Det skulle helst vara en butik mamma inte visste om, då kanske hon till och med skulle tro att jag hade sytt den. Kanske butiken Kai hade tagit mig till.

De verkade känna igen West där också.
”Mr West!” sa kassören och vinkade när vi gick in.
Jag började kolla på de stora klänningarna som hängde längre ner.
”Vad tror du?” frågade jag. West såg på dem.
”Ingen aning, de är ju inge snygga så här men kanske om du tar på dig en.” sa han.
”Men vilken.” sa jag. Han tog ner två stycken och granskade dem.
”Den här kanske.” sa han och höll fram en. Den var blommig med en tight midja och ganska stor urringning.
”Varför just den?” frågade jag nyfiket. Han höjde på ett ögonbryn.
”Välj själv då.” sa han. Jag himlade med ögonen åt honom.
”Okej.” sa jag. Vi gick till omklädningsrummet och West följde mig hela vägen in i båset.
”Verst vad du var på idag då!” sa jag. Han höjde på ögonbrynen.
”Vadå?” frågade han nästan lite oskyldigt. Jag såg på honom, jag kände mig faktiskt inte så blyg för tillfället, det kanske var okej om han var här. Jag började knäppa upp knapparna i skjortan. West sänkte blicken.
”Du som brukar vara lite smått diskret med blickarna och baktankarna, vad har hänt idag?” frågade jag. Han lyfte blicken igen och skrattade.
”HAHA va?” sa han.
”Är du helt borta? Va vadå va va?” imiterade jag honom. ”Du har inte fått något på länge va mannen?” frågade jag och syftade på sexuelltillfredställning. Han fnös åt mig.
”Får jag inte vara liite intresserad.” sa han kaxigt. Jag märkte verkligen att muren han hade emot andra människor hade rasat för mig, han var verkligen mer öppen med vad han kände nu.
”Du då, de måste ju vara ett tag sedan.” sa han. Jag höjde blicken och såg honom i ögonen.
”Em.. ja, lika med aldrig.” sa jag. Han blev tyst och såg på mig ett tag. Som att han försökte läsa vad jag menade.
”Är du oskuld?” frågade han sedan tyst. Jag såg bara tillbaka på honom och nickade. Då höjde han på ögonbrynen.
”Oj.” sa han som om det var ofattbart. Då slog jag honom på axeln så att han skrattade.
”Jag menar… ” försökte han rätt sitt uttal men kom inte på något. Jag log åt honom.
”Ser jag ut som någon som ligger runt?” frågade jag.
”Nej nej men… asså du verkar ju inte helt ovan heller!” sa han.
”Vadå?!” frågade jag nästan lite förolämpad.
”Asså jag menar i ladan så var du inte lite på..” sa han och refererade till gången då jag klätt av mig. jag rynkade på näsan.
”Men du är den första mannen som jag vill ha den sortens uppmärksamhet utav.” sa jag. Han synade mig och log svagt. Sedan böjde han sig sakta ner och kysste mig på halsen.
”Få se hur klänningen ser ut nu” sa han. Mitt hjärta fladdrade till. Jag fick plötsligt ett jätte starkt begär efter honom. Mannen som jag trott inte hade något sexuelltbegär kanske visst hade det och det intresserade mig verkligen. Han stod nära och jag fortsatte att knäppa upp skjortan. Hans blick gick lugnt emellan mitt ansikte och mina händer. Jag kollade på hans läppar. De mjuka, snälla läpparna. Kunde han inte bara kyssa mig. gjorde han så här med flit. Väntade på att jag skulle tillåta honom så att jag skulle få längta. Jag slet blicken ifrån honom och tog istället fort av mig kläderna. West backade hastigt då mina rörelser blev snabbare. Jag drog på mig klänningen tills jag inte kunde dra igen dragkedjan där bak.
”West.” sa jag och vände mig om. Han drog upp den en bit innan den fastnade.
”Haha du är för tjock.” sa han. Jag öppnade chockat munnen men förstod att han var ironisk eftersom att jag visste att jag inte var tjock.
”Nej, vänta, klänningen är veckad.” sa han sedan lugnt. Han stod bakom mig och la händerna på min mage, drog mig närmare honom så att min rygg nästan nuddade honom. Sedan drog han sakta upp med händerna. Det var för att släta ut klänningen men han gjorde det så förföriskt att det var omöjligt att undgå hans baktankar. Hans stora händers beröring gjorde mig nästan lite svag. Han stannade precis under brösten och det var nästa så att jag ville att han skulle gå högre. Att hans starka händer kunde vara så sköna. Han drog åt klänningen där bak och drog upp dragkedjan. Jag vände mig sakta om. Såg först på West och sedan på min kropp. Jag hade rätt om klänningen. Urringningen och den smala midjan fick brösten att se större ut och den satt som handen i handsken. West såg på mig.
”Ser bra ut.” sa han. Jag log. Det kröp i hela kroppen. Varför var han så stilla när jag ville att han skulle kasta sig över mig.
”Hur känns den?” frågade han. Jag log lite lömskt. Visst förstod jag vad han menade, ifall jag tycket att den kändes bra att ha på sig men jag kunde bara inte hålla tillbaka det.
”Varför känner du inte efter?” sa jag. Han höjde på ett ögonbryn och jag tog tag om hans handleder och la hans händer om min midja. Han böjde sig sakta ner emot mig och jag mötte ganska fort upp hans läppar. Fick man göra så här i omklädningsrum?