Del 42 – är känslorna besvarade?

Vad betydde det här? Han släppte mig inte men sa inget heller. Jag låg bara med huvudet emot hans bröst och följde med i hans andetag.
”Du sover inte va?” frågade jag med butter ton.
”Nej.” sa han lugnt. ”Carmen, jag lovar att berätta för dig. Ge mig bara lite tid. Kan vi inte bara sova nu?” frågade han.
”Men ranchen?” sa jag.
”Den klarar sig.” svarade han. När jag kände efter var jag rätt trött. Jag hade inte hunnit sova mycket i natt.
”Varför är du trött?” frågade jag och låg fortfarande kvar på honom i hans armar.
”Allt är ditt fel.” sa han lugnt. Jag sänkte ögonbrynen men log sedan svagt.
”Vi kan sova på två villkor.” sa jag. Han fnös.
”Och det är?” frågade han.
”Att du lovar att berätta, att detta inte bara är ett sätt för dig att komma undan.” sa jag.
”Okej, jag lovar.” sa han. ”Vad är det andra?”
”Att jag får sova här.” sa jag.
”Visst.” sa han men släppte mig inte. Om det var okej för honom att jag låg så här på honom så var det okej för mig. jag blundade och pustade ut. Vad kunde nu det här betyda?


När jag väl vaknade senare sov West fortfarande. Jag kollade på honom ett tag. Han hade lovat att snacka. Vad tyckte han om mig? visst hade han öppnat sig lite? Han visade ju lite utav känslor jag inte sätt tidigare. Han sov djupt som han tydligen alltid gjorde då han sov. Jag kanske borde gå upp och fixa på ranchen nu då jag ändå var vaken.

När West kom ut sken solen igen och värmen drog all fukt ur marken.
”Ska vi fortsätta öva?” frågade han. Jag hade hunnit fixa allt det vardagliga för hästarna och övade mer än gärna. Han var som att inget hade hänt. Den vanliga West men… ändå var det något annorlunda. Han snackade lite annorlunda… eller var de det lätta humöret. Jag kunde inte sätta fingret på det.
Vi övade länge och klockan närmade sig sju på kvällen. Dagen gick fort då man hade vaknat sent.
Det var inte förrän vi skulle avsluta som jag kom på det. När jag skulle hoppa av Zoro kom West fram till hästen och tog mig i handen. Det var då det slog mig. skillnaden var inget annat än att han nu plötsligt såg mig som en kvinna. Jag var inte misslyckad på den biten trotts allt. Jagförstod att han inte ville göra någon skillnad på hur han bemötte mig men automatiskt gjorde han det. Märkte han ens det själv? Jag gömde ett leende. Skulle jag påpeka det eller låta honom fortsätta. Nej så länge han inte kom på sig själv så skulle inte jag det heller.

Dagarna gick och jag fortsatte att hårdträna. Nu var tävlingen bara en dag bort. Det var inte heller långt till finalen. Jag blev helt sprallig och nervös vid bara tanken.
Klockan hade blivit åtta och jag var på väg in. I dörren krockade jag med Kai.
”Wow akta!” sa han och borstade av kavajen. Jag rynkade näsan åt honom och han log.
”Vänta ett tag! Ska du jobba nu?” frågade jag. Han nickade.
”Tänker du fråga efter min säng?” frågade han. Jag kunde inte hålla tillbaka ett leende.
”Snälla!” sa jag.
”Inge problem för mig!” sa han. ”Men jag är hemma vid sex i morgon bitti.”
”Lugnt, jag ska ändå upp då.” sa jag.
”Sure! Sov gott då.” sa han och gick. Huset var tomt, West hade inte kommit in än och jag satt mig vid tv:n. Han hade inte sagt något än. Hade han glömt det? Jag var nog inte så bra på att vänta.
Att han hade mycket i bagaget det förstod jag men jag ville i alla fall veta något om vad hans respons till de jag hade sagt den där morgonen var. Var mina känslor besvarade eller inte?
West klampade in genom dörren och jag kollade på honom över soffryggen. Jag behövde veta och jag tänkte fråga. På något sätt hade jag börjat känna mig mer och mer fri kring honom. Kanske för att jag började få mindre och mindre hemligheter för honom med.
”Vad ser du på?” frågade han när han såg att TV:n var igång.
”Vet inte.” sa jag som inte gett den någon uppmärksamhet. West kom fram och satt sig bredvid mig och tänkte precis säga något då jag satt mig gränsle över honom. Han stirrade lite chockat upp på mig och jag kollade bestämt tillbaka.
”Jag vill inte stressa dig till att snacka men jag behöver i alla fall veta en sak och jag vill att du svarar nu.” sa jag. Han blinkade till.
”Okej… vadå?” frågade han.
”Du vet vad jag känner för dig nu och jag måste få veta om mina känslor är besvarade. För är dem inte de så är det onödigt att jag får gå och vänta och hoppas.” sa jag. Hans blick for uppifrån och ner och tillbaka till mitt ansikte.
Sedan skrattade han plötsligt till.
”Du har nämnt det ett antal gånger och jag vet själv om att jag är dålig på att visa känslor men jag trodde du förstod redan då, den morgonen då du berätta.” sa han. Jag såg frågande på honom.
”Men o andra sidan så kommer jag ju ihåg ditt lilla samtal som du tvingade mig till, då du snacka om Amber och kvinnors bekräftelsebehov.” la han till. Vart ville han komma?
”Jag kanske har varit lite otydlig trotts allt.” sa han. ”Men då ska jag vara tydligt nu så att du förstår.” sa han och ett svagt nästan lite lömskt leende smög sig över hans läppar.
Plötsligt satt han händerna om min midja, reste sig och tryckte ner mig på rygg i soffan. Jag stirrade häpet upp på honom.
”Du måste visa mig vad du gillar så att jag kan tillfredställa dig.” sa han lite kaxigt och kysste mig på halsen. Jag fick nästan lite svårt att prata.
”Em.. jag vet knappt själv vad jag gillar…” sa jag. Han kysste omsorgsfullt ner emot mina nyckelben innan han höjde huvudet en aning.
”Då får jag väl testa mig fram.” sa han. Det gick en rysning igenom kroppen. Om jag plötsligt skulle vakna nu och märka att det var en dröm så skulle jag gå ut och döda något oskyldigt, men det här var nog på riktigt. Det kändes så. Han la lätt handen emot min midja och lät bara handen vara där men ändå blev hela mitt sinne fokuserat på det området han höll i. han kysste mig förföriskt på halsen och jag lyfte mina händer och flätade in fingrarna i hans hår i nacken. Jag undrade hur det skulle vara att själv kyssa honom så som han gjorde emot mig. hans beröring gjorde mig som förlamad men sprattlig på samma gång.
Han höjde huvudet och såg på mig. jag hade aldrig kunna drömma om det här. Det kändes nästan overkligt då han såg på mig. det var verkligen West och ingen annan. Jag satt upp mig på armbågarna och drog försiktigt upp fötterna, sedan la jag händerna emot hans axlar och tryckte honom sakta bakåt tills det var han som låg på rygg åt andra hållet och jag över.
”Du måste låta mig testa också.” sa jag lite ironiskt. Han höjde på ett ögonbryn men såg rätt nöjd ut. Mina ögon svepte över honom och sedan tillbaka till hans ansikte. Han gav mig en kaxig min då han såg att jag kollade in hans kropp.
”Bara så att du vet West så tolkar jag allt det här som att mina känslor är besvarade.” sa jag. Hans blick flackade till men han log.
”I guess you’re right.” svarade han.