En blygsam man. En gammal man. Över åttio år. Hans son hjälpte honom att sälja sommarstugan i Norrtälje på sensommaren 2001. Många köpare. Otroliga priser. Den kostade tusenlappar för tjugofem år sedan - nu ett par miljoner kronor.

Han tycker det är skönt att försäljningen är över och helt klar. Även om han varit snickare under hela sitt verksamma liv så har han definitivt fått nog av hammare och spik. För att inte tala om gräsklippning och lövkrattning. Det senare slapp han redan i höst. Från och med nu blir det lägenheten även under sommarhalvåret.

Han står framför sin ytterdörr – och kan inte komma in.

- Glömde nyckeln, har du en skruvmejsel, frågar han mig, just på väg till hissen och jobbet. Hans röst är skrapig, darrig och oväntat ljus.
- Jodå, ska hämta den direkt.

Den gamle mannen skruvar av brevlådans fyra skruvar, lyfter ut namnskylten och metallhållaren. Sticker in sin smala, magra vänsterarm; når dörrvredet från insidan, öppnar, lämnar tillbaka skruvmejseln och tackar för hjälpen.

- Får jag bjuda på en kopp, frågar han.
- Visst.

Den gamle berättar om sitt liv och om hans son som bor i hans klädkammare efter konkursen i IT-branschen.

Möbler och inredning från 50-talet. På den bruna byrån i björkträ står fotografier i ram av barn och barnbarn och barnbarns barn. I mitten ett gulnat ovalt bröllopsfoto; hustrun har knut i nacken och broderad krage. Hon ler allvarligt.

I hans hall finns dörren till klädkammaren. Den är försedd med en liten högtalare i ögonhöjd.

- Min son är sjuk. Vågar inte visa sig. Känner skam och skuld. Vi talar genom den lilla mikrofonen ovanför högtalaren. Den ende som söker honom är kronofogden.

Ur högtalaren hörs en ungdomlig röst. Sonen berättar om konkursen och skilsmässan. Officiellt bor han på okänd ort.

- Det enda dom inte kan mäta ut är det jag har bakom pannbenet, säger sonen sorgset.

Den gamle mannen stänger av högtalaren.