~¤~

Uti den skälvande svarta mörkrets natt
jag kunde urskilja nyanserna av en ännu svartare katt

Du mörka natt vokaliserande
du svarta afton invokerande

Allting jämnar ut sig till sist
det finns inga genvägar ens för en optimist

*

De mörka ådringar uti nattens svarta rötters skog
de ebenholtzmarmoreringar som fauner målat uti skönt missfog

Med kontemplationer uppå vad människan är kommen ur
då solen gått ner och om kvällningen den sköna lätta skur

hörs pipflöjtsmusiken då midnatt är som middag som ur larynx
tiden försvinner uti sommarens middagstids solurs kataklysm

den försvinner ner genom alltet liksom en strömmande Styx å
vårt livs picknickkorg av näver vi utbreder på filt uti Edens rullstensås

vi pratar där med fåglarnas sång ackompanjerande om det som smärtar
det som varit och komma skall, det som är av unga och gamla hjärtan

vi vänder vår blick mot det som förhindrar de synliga tingens död
allt det som för oss bort från nöd, med frukt, ost, vin och bröd

*

Uti den skälvande svarta mörkrets natt
jag kunde urskilja nyanserna av en ännu svartare katt

De nio planeter, Du mörka natt vokaliserande
med ytterligare tre, du svarta afton invokerande

Allting jämnar ut sig till sist
det finns inga genvägar ens för en optimist


LPWJ 04/06/11