kringströdda på marken

där låg de

de tappade själarna

de vilsna
bortglömda
bortskjutna
skjutna
fördrivna

utlämnade att dö

osedda själars kamp för överlevnad

kampen mot att dö

brustna trådar till livet

de som håller livet på plats
det som gör att de stannar kvar

Han blickade ut över trasiga kroppar
spruckna liv
söndertrasade av människors hand

hans själ grät av förtvivlan
de osedda ville han samla
sända vidare till en bättre plats

den fridfulla trädgården
med det vita palatset sammanfogat
av människors kärlek

Där skulle de få vila
stilla vandra
känna sina frusna själar
värmas åter av kärlekens hand

med framsträckta händer
öppnar han sitt hjärta
omsveper dem i kärlek
lindrar smärtan
genom att se dem
beröra de själar som i förtvivlan
letar efter lindring

outsägligt rikt
blir hans liv
när själar lättar
vandrar vidare
söker sej hem
vidare till vilans stillhet

När de trasiga själarna
sammanfogats

blir hans hjärta åter varmt