Del 36 – ofokuserad i en hundradelssekund

Jag skyndade ut i mörkret för att gå till loftet. Jag ville inte att de skulle förstå att jag kunde höra dem och smög fort ut då jag hörde dem snacka om mig. självklart blev jag nyfiken men det skulle vara pinsamt om de förstått att jag inte gått ut.
Om bara fyra dagar skulle tävlingen vara. Nu var det emot alla som gått vidare. Jag knöt nävarna.
Jag skulle ta det, jag hade viljan och… jag hade verkligen tränaren.

Det var dags att åka in till arenan. Jag hade klippt håret så att de var så kort som när jag först kommit till ranchen, fixat till mina manliga former och tänkt, gå som en cowboy, hela vägen ut på gården.
”Haha, du ser… manlig ut.” hade West sagt men låtit ironisk.
”Säg inget, du föll ju själv för det.” sa jag.
Vi sadlade hästarna och Kai fick rida med in för att vi skulle sälja en häst också när vi ändå var i staden.

När vi efter ridturen kommit fram till staden kollade jag snabbt igenom folkskaran som var på väg in i arenan. Det fanns ingen jag kände igen så jag gick istället in bakvägen som jag borde.
Jag ville i och för sig inte känna igen någon. Det skulle bli så krångligt. West hade ställt in våra hästar när jag kom in.
”Dags att förbereda!” sa han till mig. jag log och gick förbi honom i gången men stannade hastigt upp då en bredbent man stod och blockerade min väg.
”Så du vågar visa dig här ändå?!” sa Kevin surt. West kom upp bakom mig.
”Tror du att du kan komma hit och vinna över mig?” frågade han stödigt. Jag skulle hålla ilskan inne, jag ville inte ställa till med någon scen, det skulle bara vara till min förlust. Jag knöt nävarna hårt.
”Tror du att hon kan vinna över dig?” frågade West med lugn röst bakom mig.
”Det sa jag inte.” sa Kevin.
”Så vad tror du?” frågade West tillbaka. Kevin fnös.
”En kvinna i rodeo, det är skamligt, hon är inget hot för mig.” sa han spydigt. West nickade överlägset.
”Så varför är du så sur?” frågade han då. Kevin blev tyst ett tag.
”Vadå?” sa han sedan.
”Ja, varför är du så himla emot att hon är här om hon ändå inte kommer bli en match för dig. Jag tycker vi säger så här…” sa West och gick förbi mig och fram till Kevin.
”du kniper igen och bevisar för oss att du är bättre annars måste jag bara anta att du inte kan vinna över henne. Så ska du vara tyst och ta fighten på häst ryggen eller ska du springa och skvallra för domarna?” frågade han. Kevin kollade bara storögt upp på West innan han rättade till västen och fnös.
”Som du vill, jag tänker ju bara så att inte Carmen får en massa fula blåmärken på sin vackra kropp i onödan.” sa han spydigt och vände. Jag andades långsamt genom näsan när jag kollade på hans rygg då han gick. Jag var så frestad att bara kuta efter och sparka honom i rumpan men West vände sig om och gav mig ett snett leende.
”Den lilla grabben.” sa han. Det fick mig också att le. West hade verkligen satt dit honom och för min skull med.
”Tack.” sa jag då och log. Han rufsade om mig i håret.
”Gör dig färdig nu!” sa han.

Jag skulle ut som nummer åtta den här gången och Kevin var nummer två. Han klarade det bra och till min besvikelse så kunde det till och med vara så bra att han skulle komma vidare. Innan det var min tur vandrade jag fram och tillbaka som en galning framför boxen så att Zoro säkert blev yr. Men en hård bröstkorg stoppade mitt yrande då jag gick rakt in i honom.
”Lugn nu, det blir inte bättre av att du blir så här.” sa West. Jag nickade lite hypert. Då skrattade West och la händerna på mina överarmar och böjde sig ner för att se mig i ögonen. Bara blicken fick mig att plötsligt sluta andas.
”OJ inte så lugn!” sa han och sträckte på sig. Jag bet ihop käkarna och vände honom ryggen för att inte rodna.
”Skulle du göra så här om jag var en kille?” frågade jag med ryggen emot honom. Det var tyst ett tag.
”Vad menar du?” sa han. Jag visste inte vad jag skulle svara men det behövdes inte för han fortsatte.
”Det har väl inget med saken att göra, jag vill bara att du klara det. Och du blir skyldig mig lite utav vinstpengarna då du vinner.” sa han. Han sa det med ironi och jag vände mig om och räckte ut tungan åt honom. han hade i alla fall lyckats lugna mig och sättet han snackade, som om jag skulle vinna, gav mig lite mer självförtroende.

Tillslut satt jag på Zoros rygg i båset ute på arenan. Jag hörde mitt påhittade namn ropas upp och mullret utav människor som snackade. Plötsligt öppnades boxdörren och en signal tjöt. Zoro hoppade ut och slängde med benen. Jag fick i alla fall tävla på Zoro idag. Det kändes som att jag hade bättre kontroll och allt gick rätt bra tills jag plötsligt på något sätt kollade upp och min blick automatiskt hamnade på någon väl bekant. Det behövdes bara en hundradels sekund och plötsligt for jag av, men min hand fastnade kvar under repet och jag slängdes med i Zoros vilda försök att bli av med mig. inte för än hästen klev på min fot med en stegrande gäst slets min hand loss. Män kutade ut för att ta in hästen som alltid men nu kutade också en man fram för att se hur det hade gått för mig. jag hade fruktansvärt ont i armen och axeln och han hjälpte mig på haltande ben.
Det var min pappa, min pappa som jag hade sätt i publiken. Han var där, jag var nästan hundra procent säker.
”Hur gick det?” frågade West då jag kom in bakom arenan. Men jag hann inte svara innan han spärrade upp ögonen och lyfte upp mig. Det var inte förrän då jag själv såg hur täckt utav blod min fot var och plötsligt sköt en olidlig smärta in. Zoro hade trampat så hårt så att jag hade blivit bedövad tills nu. Det pulserade och dunkade i foten. Hoven hade tryckt till min fot på högkant.
”Vi måste till en doktor!” sa West.
”Jag sa ju att det var onödigt!” hördes en kaxig röst bakom oss. West vände sig hastigt om och sparkade ner en metal grep så att den träffade Kevin på axeln som skräckslaget försökte hoppa undan.
Utan att säga något till Kevin gick han med raka steg emot utgången. Själv hade jag inte mycket att säga till om. Jag visste inte ifall jag skulle vara orolig över foten eller njuta i West famn men det var nog lika bra att han tog mig till en doktor, de fanns ju en del utav dem på ett ställe som detta. Det var ju trotts allt en rodeo arena.