Av någon outgrundlig anledning kan en omtänksam gärning falla som en handgranat till marken och detonera.

Tilliten blir då som en ihoplimmad Mingvas.

Ytan kan aldrig bli slät igen.

Pjäsen blir föralltid bräcklig.

Måste behandlas med silkesvantar, annars går den sönder på nytt.

Finns det någon mening då?