Jag har aldrig varit på en begravning förut,
jag har aldrig varit på ett slut.

Är man oförskämd om man inte gråter,
är man dum i huvudet om man inte förlåter,
döden.

Så mycket funderingar,
så mycket placeringar,
men vart.

Jag tror inte ens att jag har förstått vad som hänt,
men jag har känt och jag känner,
jag undrar vad som händer,
det är någonting som bränner,
en känsla som jag sväljer
och vägrar spy ut,
jag tänker inte gå med på att det är slut.

Vissa tar gud till sin tilltro för att intala
sig att du hamnar i ett kungarike,
utan dess like!

Men jag tror inte,
är det fel,
jag hoppas att du hamnar i en evig sömn,
där dina drömmar blir till verklighet,
för vaknar du inte är drömmarna verklighet.

Jag fick inte ens träffa dig innan,
känns så jävla orättvist,
jag vet att du hade det jobbigt,
men endå....

Remember the good times,
Vila I Frid,
kanske skriver jag ner mina tankar,
låter dom följa med dig på dina resa,
ut i evigheten.

Livet är den värsta sjukdomen som finns,
ingen har överlevt ännu,
men minnena består,
kanske fäller jag en tår,
som på en avskedresa,
ha det så jättebra,
vi syns.