Utanför den dövstumma planeten

sjunger i stjärnorna en ständig grynings lov

och tillika aftonrodnadens tapto.

Natthimlarnas alla stråk,

stjärnhoparnas dimmoln av fragmenterat ljus,

galaxernas kluster av reflekterat ljus,

allt är dammet från din stråke

när du spelar skapelsens symfoni

En och annan hartsad slinga

har släppt från stråken

men det gör inget

du är inne på sista satsens

utdragna tremolo

Det skälver i världen

en dödsryckning

sista utandning

en rigor mortis

och den sista sammandragningen

före nyfödelsens jubel