Ku-uui, ku-uui, ku-uuii, kuii
lommen skriker, kallar,
den mystiska fågeln, ror ensam
på ödemarkssjö

Jag kallar den tillbaka, kuuu-ikk-kaaa
ljudet ilar på stilla sjöyta
mot motsatt strand
över sjön i ödemark

Ekot svarar sju gånger
till min kallelse
kuu-ikkaa, kuu-ikkaa, kuu-ikkaa......
på ödemarkssjö

Ekot är
en aning främmande, gåtfullt, mystiskt
även min tillvaro spöklik
i hjärtat av sjön i ödemark.