En dag står det fast att det som var flytande och förgängligt minner sig självt,
på en annan plats tror jag.
Halvvägs till himlen samtalar jag med dig,
lågmält med de rätta orden som skjuter mitt i prick.
Du kan se det slå förgäves i en mening som fastnade i ett moln på väg ner,
du fick aldrig veta vad som skulle sägas.
Imorgon har våra samtal mättat gräset och väter din fötter i morgondagg,
tittar du noga så ser du mina svar som ett avtryck där du går.