Du är mitt Prag,
i blänkande jordtoner.
Vi letar som besatt mellan husen efter Karlsbron,
rusar igenom kulverterna som ligger utfläkta för att trampas på.

Som en kopp ångande svart kaffe en kall vårvinterdag med imma på kännbara platser är vårt äventyr.
Du svävar högt över kullarna som i ett kisande ögonblick förvandlas till ett yppigt hudlandskap.

De 11 kullarnas gyllene stad.
Där ska vi sitta barfota så marken kan nosa på våra fötter med sina funderingar,
alla ord vi ändå inte förstår ska skölja över och göra oss kloka.

Ordlösa gator som sedan länge mist sina namn öppnar upp och visar vägar som bär till en park där poeterna sitter på rad.
Trasiga kläder och rika själar badar deras lyrik,
alla meningarna simmar mellan deras munnar.