Ni är som löven i vinden. Fria att vara de ni är. Ni tände ett ljus -
där bortom en ficklampa lös. Den tändes och hölls för oss.
Ändå fann vi inga vägar. Jag gick vilse. Surrad - snurrad åt fel håll.
Dessa vägar som aldrig möts. Dra, dra tills det slits ur vår hand.
Stunder som ej är varaktiga, blandas med minnen som bara Är.
Aldrig, aldrig ska jag glömma - de löv som virvlade.