Det är som om det aldrig hänt, men att upplevelsen är verklig.

Att dö innebär att hjärtat slutar slå.
Hjärnan slutar tänka sina tankar.
Själen flyr sin kropp.
Minnen lämnar sina spår...

Det är tomt men också så ensamt, så ledsamt.
Att känna sorgen efter de som en gång var -
med all sin närvaro, sin kärlek sitt hopp.

I dessa höstliga toner.
Färgstarkt brus.

Kylan i dessa regniga droppar - en ton som sakta ebbar ut.
Och fåglarna som tystnar med flaxande vingslag -------------------------------------

Vart tog de vägen?

De lämnade jorden för att söka det okända.


Kanske hittade de - vad de sökte.

Fann friden i den lugnaste vrå.


Detta ljus - där vecken ej längre går att tända.
Att just Du med många andra försvann bortom molnen och -
Lämnade kvar denna maktlösa saknad i evighetens tecken...

Detta mörker:
En grå hinna som skymtar sitt levande liv.


Vila i frid!
Amen!