Med en önskan om en prinsessa som rider på en padda utklädd till springare närmar du dig sakta,
stolt med blommor i handen och skänkarna begravda i grönt skin.

Din prinsessa är jag,
blommor i håret något vissna men ändå spår av liv springer jag mot din kväkande , bräkande padda.

Som kjejsarens nya kläder luras alla och du förstår inget.
Döda för kärlek,
eld som brinner och förgör,,, allt.
Slag som känns matar triviala leenden utan mening.
För blinda utan empati går dagarna förbi,
tror du att det är så här det blir när livet bara precis börjat och ändå sjunger på sista versen.

Håll en finger över mina läppar och säg mig om vi kommer sova sked som 90 åringar,
du kommer nog att bli ett ensamt bestik för jag ligger nog utspridd över någon vacker plats där du sitter ibland och minns,
då blir jag aldrig mer levande än så.