jag gick uppför en trappa, bred och lång som den i Pansarkryssaren Potemkin, men folktom och mörk. det skulle kunna varit den som Palmemördaren flydde genom, fast mycket bredare. när jag började gå uppför trappan var jag på Sveriges framsida men när jag kom upp var jag på Andra Sidan. som det kan gå. där uppe låg Södra Station. på en bänk satt barnafadern och såg charmerande ut. men när jag visade mina papper sa han att jag alltid varit högfärdig och att jag var inget att ha. nähä. vi tog skilda tåg hem och delade på barnen. jag tog den minste pojken i barnvagnen med röd akrylstoppning, så 80-tal, och gick nerför trappan igen, hyggligt försiktigt. är det det som kallas delad vårdnad?