En tingest
som lever inom mig
och som river ner allt det jag byggt upp
så förödande
får mig att långsamt duka under
låt mig ge efter
vilken lättnad det vore

Var gång jag tror mig funnit ro
så väcks den åter till liv
med en styrka som är mig övermäktig
pulserande, enträgen
jag kan inte motstå
kan inte motstå
jag låter känslan skölja över mig

Inget värd
motbjudande
vidrig
viskar den i mitt inre
den tär ner mina skiljeväggar
mellan det som är jag
och det som förstör

En parasit
som livnär sig på min svaghet
och som blir mitt förfall
den äter upp mig inifrån
lever vidhäftad vid mig
vad är jag och vad är den
jag kan längre inte urskilja

Vävs samman till ett