~¤~

På stjälkarna syns cerise till mörkröda blomster som jättetuggummin uppå nyuppkomna vårlökar
orangea rosor och vita som människorna stående, liggande, konfunderade
kontemplerande uti sin trädgård

på himlen syns sträck av olika mönster av svarta prickar, prickar med näbbar, läten, skrik och själar
med blick såsom kattens då den ser en droppe falla på en gran tvärs över gärdet, ängen, hagen fast inte nerifrån utan uppifrån och ner

på vattnet syns uppspruckna nykomna sträck av vita prickar, större, närmare nu än de högtflygande
som mer sociala men också mer asociala läten, inte de flockbildande varningsropen där de äldre styr chevronmönstret och de yngre kraxande följer

tvärtemot det lugn som de småfåglar som fordom satt på televerkets trådar på de sträckta linjerna som såg ut som om man kunnat hänga tvätt på dem sträckta lakan högt och tvärs igenom trädgården längst ner satt de utspridda som noter till en fantastisk Apassionata av Beethoven

där finns ordning men i de större vita flockarna på bryggan och i vattnet regerar kaoset

men då bägge sorterna kommer tillbaka varje sommar måste det fungera på något vis

06 Juli 2011

LPWJ