Hur långt sträcker sig vår förmåga att uppfatta?

Är den begränsad till att endast använda sig av de informationskanaler som vid varje given tidpunkt är godkända att använda sig av, eller kan det tänkas att vår uppfattningsförmåga kan vara utan gräns?

Det är idag i den sekulariserade världen ett näst intill allmänt erkänt faktum att människan är en ytterst begränsad varelse att kunna avläsa information av det som omger oss med andra instrument än de som är upptagna som erkända enligt givna normer.

Alla former av användande av några andra instrument anses vara suspekta och tillmäts idag inget större värde att kunna berika den kollektivt samlade banken av kunskaper om allt som är.

Om någon hävdar sig ha tillgång till information om vilket förhållande som helst och inte kan definiera enligt normerna använda metoder för insamlingen fakta till underlag av det som påstås, kommer den att finna sig vara inte särskilt högt respekterad oavsett betydelsen eller allmängiltigheten av själva budskapet.

Nu vill jag röra om rejält i denna gryta också..

Jag vill påstå att det finns oändligt med sätt att komma fram till samma slutsats oavsett hur "avancerad" själva det undersökta objektet är!

Jag vill mena att till och med kunskaper som ur en synvinkel verkar kräva all samlad vetenskapens landvinningar för att komma fram till en upptäckt finns att avläsa utan ett enda instrument av en enda människa som lever i en tid långt innan ordet vetenskap första gången uttalades.

Det faktum att vi har kunnat utvidga oss till att använda saker och instrument som inte hör till vår biologiska varelses naturliga utrustning betyder inte att vi därför innan detta saknade möjlighet att på andra sätt inhämta samma information fast kanske på ett mycket annorlunda vis.

Det som skiljer den biologiska naturliga uppfattningen av det som är från den uppsplittrade vetenskapliga materiella uppfattningen, är att den förra i ett nu kan ha total överblick över hela sammanhanget medan den senare delar upp allt i mindre och mindre enheter vilka sedan med stor möda måste pusslas ihop till att överhuvudtaget utgöra en bild som det går att utläsa något ur.

För att klargöra för den som känner oro för att jag med detta vill säga att jag skulle på något vis vara fientligt inställd till vetenskapen och dess funktion i den tid som är så vill jag säga att så är absolut inte fallet!

Det som är springande punkten i detta resonemang är att jag anser det vara viktigt att inte glömma bort att förutsättningen för att vi har lyckats med att skaffa oss de instrument som vi troligen aldrig tidigare i historien haft tillgång till är faktiskt att den kunskapen förutsätter att vi redan haft denna kunskap!

Skulle vi inte i oss bära förusättning för att omfatta kunskap som insamlas via instrument som inte hör till våra ursprungliga hade vi aldrig kunna skapa ens den första stenyxan.

Kunskapen och bilden av stenyxan fanns alltid där innan den uppfanns, men inte förrän tiden och mognaden tillät kunde vi omsätta denna kunskap utanför vårt vara.

Hade inte denna kunskap funnits där innan så hade stenyxan aldrig någonsin blivit till.

Om vi nu går framåt i tiden och det rejält så kan vi redan här och nu, i oss, känna av tecken till vad vi kommer att kunna åstadkomma av sammansmältning mellan vårt medvetandets oändliga möjligheter och alltets obegränsade vidder genom de "fantasier" som vi har om framtiden.

De bilder som vi i oss kan ana av medvetandets möjligheter i framtiden känner inga gränser alls att stoppa vid att vara fast i den nu kända tillvaron för livets villkor.

Det som vi kallar för fantasier är endast som ett slags axplock ur en oändlighet av möjligheter vilka inga är givna att förklaras vara omöjligheter.

Det som som jag anser vara viktigt i detta nu är att vara vaken för att de förmågor som det mänskliga sinnet besitter utan hjälp av yttre instrument är att räkna med i betydligt högre grad än det görs i vissa sammahang eftersom nästa steg i utvecklingen är just detta att sammansmälta den inre kunskapen och den yttre.

Den dagen då det är allmänt att vara vaken i att lyssna både inåt och utåt på samma gång så är vi en bra bit vidare till nästa nivå i evolutionen.

När denna vetskap är omedelbar i vårt kollektiva medvetande kommer vi att spränga på kort tid alla idag kända gränser för vilka möjligheter som är att förvänta när samlad mänsklighet är målmedveten med att med alla till buds stående medel uppnå de nya visioner som då inte längre kommer vara fantasier utan självklar och fullt genomförbar framtid.

I kärlek och ljus kommer våra hjärtan aldrig att upphöra att utföra stora under både i den fysiska världen och i den som inte syns.

Vi har ingen anledning att förminska oss själva till att vara betydelselösa då ur detta ingen kan hämta kraft till att sikta högre än till att endast existera i köttet och planlöst söka nästa anhalt att tillfredställa dess behov.

Detta faktum är visserligen ovillkorligt att vi måste på bästa sätt ta hand om det materiellas behov, men samtidigt är det materilella utan hopp om att vilja existera utan en vision om poängen med sitt vara.

Saknas en uppfattning om poängen med varat upphör allt liv.

I kärlek och ljus för livet i tiden.

Först publicerad på:
http://ljusetkommer.se/?p=1183
2011-07-07 Av ljusarbetare Ari Viklund