Kö för att få lov att lägga händerna på bröstkorgen som rör sig i evig takt.
Rusningstrafik på motorvägen som kyler fötterna i fartvind som ångar på motsatt håll.
Stenskott som spottar ut ärr och inte visar nåd då farten är hög,
flugfläckar endast minnen på framrutan där liemannen bjuder på smörgåsbord.

Det brukar vara rätt men inte idag då jobbet kallar och andningen fått vänta,,,
ett slag.
Saklig då sanningen inte ljuger för någon,
öppna ögon som tvingar att se,

förstå

acceptera.