När själen läser dödens runor

från svunnen tid

och anden ropar efter liv

och kroppen templet

skriar efter härlighets klädnad

ja allt detta i en

sommar som minns

de somrar som gick

där fjärilsvingar

och humlans surr

förde nattens rop

ut i universums salar

då är jag en gränslös varelse

som andas hopp i varje andetag

och rycker till mig evighets längtan

i nåd utöver nåd

löper mitt lopp i strävan

efter kärlekens krona

livet andas på mig igen

och igen och igen

jag lever.......

kb