Världens tak släpper ut sin svarta mantel
Och jag undrar om stjärnorna lyssnar
Smattret av tankar som vaknar i natten
Känslor som sprids likt ringar på vatten
Och kanske är deras tanke som min
Så lustigt hur allting tar form
Att allt under ytan syns på ditt skinn
Och hur tystnad ger näring åt hjärtats storm
Hur allt det som föds liksom börjar mitt i
Och så fort du fått grepp är det redan förbi
Men nej vad löjligt, de vill inte höra
Stjärnorna har väl nåt bättre att göra