En sista strykning sen färdigt. Allt färdigt. Nöjd. Nja kanske. Går det att bli nöjd. Går det att känna att japp här är jag. Just här och just nu just i detta ögonblick och jag betraktar allt i mitt liv och känner mig nöjd. Betraktar och ler och värme strålar inom mig och allt är som det ska,.

Nähä. Trodde väl inte det. Alltid något litet som gnager. Tänk om det var lite bättre. Bara ändra lite på det eller det då blir jag säkert nöjd. Eller tänk om jag hade en hund igen. Eller en häst igen. Eller kunde resa mer. Eller hinna plocka svamp. Eller tänk om jag hade en kärlek igen.

Tillåt mig småle. När solen är en rödbeta och månen en vindruva kanske.

En bra dag kan vara bra för att den inte innehåller tonvis med skit och problem att lösa från tidig otta till nattens färd mot vila.En bra dag är en lagom dag. Lagom att fixa. Lagom att äta. Lagom att skratta. Lagom att varva allt som en dag kan vara lagom av. En skvätt tår och en skvätt kärlek en skvätt lagom så rostar inte bilen.

En dag att glömma är en dag där strupen knyts av hårda band av vanmakt sorg ilska och tårar. Ensamheten knyter band runt mina ben och hindrar varje steg framåt där hjärtat längtar till frihet och kärlek och skriker för helvete älska mig. Där dörren alltid är stängd och du aldrig kommer tillbaka. Där den vetskapen slår händerna i bojor runt mina knän och gråten torkar innan den rinner.

En sällsynt bra dag uppstår lika ofta som solförmörkelse. En sån dag när leendet stannar i hjärtat hela dagen. När famnen räcker även till mig själv inte bara till alla andra. När det finns en försoning mot natten där kudden är en välkommen gäst i en dag av spirande sprittande grönskande hopp.

Andra dagar är väl ok. Sysslar pysslar suckar fixar donar grejar skjutsar jobbar pratar lyssnar hjälper. Gör. Gör allt och inget. För inget har ju egentligen någon större mening utom att de ska bli gjorda och göras. Ständigt. Inte att välja. Bara göra. Inget vara. Inget tänka. Inget mer än allt att göra. En historielös meningslös dag full av innehåll.

En sekund glimmar ett stråk av nöjd in genom fönstret. Fladdrar som soldamm och fångas lika lätt. Eller just det. Hur fånga något så flyktigt.

Ändå så är det glimtarna jag lever för. De få stunderna av helhet och helighet. Där min kropp bebos av min ande och lever helt och fullt i min själ där allt är ett. Ingen tanke på väg till nästa dörr. Bara ett hav av här och nu som sköljer över mina fötters sandfyllda hålrum och fyller mig med allt som är. Där tron hoppet och kärleken är gränslös. Där livet föds på nytt varje jublande sekund efter sekund och tar mig med en yster livets dans. Där vill jag för evigt vara. På väg dit är livet. Hela livet på gott och ont till den dag vi dör

Och så är det ju. En dag ska vi alla dö. Men alla andra dagar

ska vi leva