Jag undrar om jag skulle skrämma dig om jag sa
att jag står på en avgrund
och avgrunden lockar mig.

Skulle du gå om jag sa att
ingenting i livet lockar mig längre
jag måste hitta min egen värld
och den är inte lik den här.

Jag vill veta,
hur du skulle reagera
om jag rasade samman framför dig,
med mascararänder i ansiktet
och bad dig att mörda mig

Bara för att jag var så trött
så satans trött på allt
och bad dig låta mig vila en stund
eller i all evighet
kanske.

Skulle du gråta?
Skulle du förstå?
Skulle du ringt efter hjälp och fått svaret att sluta mitt lidande, 
för de, 
de orkar inte heller mer.

Jag antar att jag alltid
alltid och allt
kommer att vara en sån,
man tycker synd om.

Så gör slut på mig
och gör det fort
för jag är trött på deras blickar
trött på tomma ord
och saker som aldrig blir gjorda

Jag måste få vila.