I det starkaste ljuset faller de längsta skuggorna

Eftersom att allt bara kan definieras av sin motsats
håller jag ljuset vid liv genom att häcka i mörkret

Tidigare längtan var ju hit
Men
När jag ligger med dina fingrar och tungor i varsin ända
och du som upplöst i vatten
flytandes omkring mig under honungssolen med fuktiga
valögon
Så tar vägen plötsligt slut

På den mörka tiden
Tidigare
under det latenta livet så att säga
När jag gick och samlade stenar och fjädrar i eufori
som bördor och smycken på vägen mot Det Goda Livet
Det som går från jord till bord
och från jord till jord
På den tiden fattade jag ju inte alls vart det barkade
Att stenarna och fjädrarna låg bra där de låg
Och jag var redan en
Fåntratt

Den som verkligen var i sitt ess
Hade sedan länge lättat ankar och skjutit upp i tyngdlösheten
Sky is the limit
Faktiskt gasat och gasat genom hela det blå
Tills gränsen tar vid och sen stannat svävandes
På randen mellan ljus och mörker