som så många andra sprang vi med saxar
när vi var små.

många pekfingrar.
men det är svårt att sätta fingret på när alla fall
föll ner i oss.

blomnamnen jag döpte dig till

innan pulvret och innan
vi gav upp oss själva
gav efter för vårat slutgiltiga

totalt likgiltiga.
hur länge hade vi sprungit där nere
när tiden slutade stå stilla

jag började ramla baklänges
alla kvistar som bröts