Varat.

Det är kröknacken under isvattnet,
smogghjärnan och hittekatten.

Sommarbarnet som rivt låren fria från klorofyll.

Släpp. släpp. släpp. Håll.
Min hand när vi går över kullerstenen
och gråsubstansen, satansverserna
har glömt hur tonerna låter.

Sällan har jag skådat så fallna hus som här.
Härbärgena lyser med sin närvaro.
Skimrande gröna fönsterljus bakom flortunna
(malen sitter säkert) gardiner.
Fördragna förmak. Fulla hål.

Lusten ligger och skvalpar,
tas omhand i magsyrestänket. Tack!

Tack för att jag onanerade till ljudet av din död
idag också.
Igår åt jag ingetingetinget. Igår åt jag gröt
tillsammans mellan tända stearinljus i kandelabrar.
Det var fint. Fattigt fint, kanske synonymt
om det vill sig väl.


Kanske välgången smittar från cell till cell.

Retur.

Jag ska umgås med patrasket. Borgarjävlarna
och händernapåtäcketbarnen.
m.a.o:Snitta deras välfyllda bukar,
köra ut dem från staden och klösa ut deras
alpfjällsögon så de slipper se sig.

I mörkret har vi krupit runt. Garderobsdörrarna
hårt reglade. Släpp inte ut oss ur vår
egen smittande skam. Skäms ska vi ha hört
från den dag vi med valkmjuka händer,
insmorda fötter lärde oss ta oss fram
längs målade golv.


Lycka.

Jag har hört att ryktet flyger med ugglor.

Ryktet om vår återkomst. I nätternas ljumma augusti
ska vi springa, led i natten, stiletterna dolda i handflata
med text du alrig kan tyda. Innan du öppnar morgontidningen
kommer dina snittade ådror att färga de trycksvärtefärgade
fingertopparna röda. De irrelevanta nyheterna kommer
att ersättas med rättvisa.

Rättvisan i att mellan ljusen lever verklighetens smolk,
discot du släckte i gryningen med din patrull.
Vi skär din lögns bristfälliga kroppspulsåder i stroboskopets ljus.