I rubbade världar där
snön täcker augusti vit,
vandrar simone


lilla du, i en iskall värld,
vem förde dig hit?

vem vill ett barn så illa
vem vill ge ett skal av trasighet?

Simone, din tomma blick
och gapande mun-
skrämmer mig


ur nattetid likaså ur dagdröm
rycker jag till när din
stumma blick nuddar min

där bakom alla slöjor
vilar ilskan men även
det stora skriet efter död

jag vänder kvickt bort blick
slöjor faller på trygg plats
så som det bör så som det ska


förlåt mig, lilla Simone