Jag vill se världen brinna genom en spelkula
och kapsla in elden i den och ge den till ett barn.
Ett oskyldigt barn som får bära all eld och död och plåga
i sin ficka och sen tappa den på vägen hem från skolan
och sen gråta i sin mammas armar
över den död han tappat bort.

Död död död. Råttor i elden.

Jag äter frukost och mitt köksbord är en tavla
av Picasso,
men jag är inte hungrig
och tavlan är ful.
Klockan går för fort och min frukost blir lunch
men tavlan är fortfarande ful och
jag vill kasta bort den,
förstöra den,
få den att sluta
finnas.
Trolla bort den,
utrota den,
bränna den.
Jag vill skriva en dikt om tavlan,
en ful dikt om en ful tavla, berätta om den
så att folk förstår
hur ful den är, och sedan publicera den,
och sedan glömma bort den.
Som en dröm.
Drömmar om den fula tavlan.
Jag är inte hungrig.