stillsamt seglande
ut på liten sälsafari i mellersta Bohuslän
en dag med lagom sjöbris och värme i luften
min hustru, ett barn, hennes make och barnbarn

sakta porlande fram av vindgiven kraft
lugnt borde detta vara i sommarparadis

men alls icke
i ett motorbåtsinferno hamnade vi
med sssvallvågor och vvääääsande plastskrov så vansinnigt tätt förbi

"nej, nu är det nog!" skrek min dotter till trevåningen, när den kom så fruktansvärt nära
på bara några bilvägsmeter ifrån oss
och han som satt däruppe och körde inte ens tycktes märka att vi fanns, denna ynkliga lilla seglande farkost långt därnere i vattenplasket

"dé é la gött att ha bråttom,dö!"vrålade hon så med armarna i skyn
och hennes harm var stor
och han som körde tyckte väl att kuken hans var grann nog
och
om han hade kunnat höra
skulle han saknat förmågan att alls förstå

det är därför som han framför sitt vidunder så

likväl
på klipporna fem sjömil längre ut
en bit från farlederna
där låg sälarna
och medan vi försiktigt lunchade ombord
fortsatte dessa bepälsade vattenvarelser
att lugnt vila skinnet i gasset från sol

fart fanns där icke
blott vi i vår ankrade, ödmjuka lilla båt