En blåsbubbla och en sten.
Livet är en såpbubbla. Så jag måste börja acceptera verkligheten nu, börja leva här och nu och andas i takt med mina tankar. De bultar i otakt. Måste acceptera här och nu, att det inte blev som jag tänkt mig. Saker bara rullar på ibland även om det inte är i den riktning som man tänkt sig. Jag har en sten i min blåsbubbla. En liten irriterande sten. Den stör mitt flöde och försöker spräcka bubblan innifrån. Försöker förstöra den värld som jag har byggt upp, försöker bygga upp. Jag trodde att jag skulle få vara ifred i bubblan, men ingenting låter mig vara ifred. Inte ens för en liten stund för rätt som det är dyker en sten upp och allt är förstört. Igen. Men jag måste acceptera det faktum att stenen är i min bubbla och stör min balans. En ömtålig balans som har rubbats. Jag vandrar, eller rullar, vidare. |
Nästa text
Föregående entusiasm |