Jag trodde att det skulle vara lätt att
drömma om sjöjungfrur.
Men det blir bara fiskar
med människoannsikten 
och de skrämmer mig så.

Jag ville bara drömma om sjöjungfrur.

Verkligheten tar vid
när allt annat bleknar bort
en en rad av 
sönderbitna naglar
lortiga kinder
och mascararandiga ansiktsdrag.
Vi står upp på rad.

Tidigare skulle du sagt
att allting gör ont,
men nu,
när du står i raden
säger du att du känner ingenting.

Och jag som skulle drömma.
Drömma om sjöjungfrur.

Men jag vaknar alltid
till skriken från en lunga
och skapar mönster med tårna
i sanden.

Skriver mina initialer
och mitt personnummer
präntas ner i sanden
för evigt
tills en tidsvattenvåg
spolar bort allt det
som vi byggt upp
med sandiga tår.

I väntan på sjöjungfruna.