Med gjutna fingrar stangerar mitt behag
Lackror i vagom blick strävandes sitt njutningsnäste
Var lagga belyser sitt sträva moln av oro
En stilla ocean av dyra tårar

Du bemorar dig om mig och jag plitar över ditt ströv
Ditt ströv är min glädje och din glädje är vår maskerad
Träffas vi hos rosen blir vanskliga strålar en lockelse
Dom rör oss men vi möter dom ej som icke utstrålade kavaljerer

Var rosen ditt lyste? Var rosen ditt sätt? Var rosen dina rätt?
Allt belyste vårt dygra levern och förkastelsen i varje mans hemlighet
Just det, den hägrade som en pion likt två gromma frider
Hur finner man sig? Hur ättrar man sig och hur lever man som karmant fringör?